Det är förmodligen ingen som läser min blogg längre. Hade inte jag heller gjort om jag var ni. Men jag tänkte bara informera förbipasserande att jag och Kim flyttar till Stureby den 1a juni.

Ta er nu lite tid och fundera över vad Leffe har att säga.

Leif Strömberg 4 president.

Pizzabaket blev (inte helt oväntat) en succé. Vi gjorde var egen deg, som jäste vackert. Vi delade degen i två bitar och kavlade ut degen på bakplåtspapper på varsin plåt. Vi bredde ut extra kryddig tomatsås över båda pizzabottnarna. Sedan skiljde sig pizzorna åt en aning.

Pizza nummer 1:

• Ost
• Skinka
• Ananas
• Rödlök

Pizza nummer 2:

• Ost
• Skinka (halva) / kycklingfilé (halva)
• Pesto
• Rödlök
• Pinjenötter
• Parmesanost

Vi blandade även ihop en pizzasallad med vitkål, salt, peppar, olivolja och vinäger. Resultatet av det hela blev som en smak av himmelriket. En smak av Guds hand. En smak av det som väntar oss.

Förövrigt låter Rock Band som en fin idé. Snart dyker nya låtar upp. Då blir det till att leka.

är bra skit. Jag hänger gäng som fan på kajen och stöttar min man i hans plugg genom att hålla honom sällskap och ordna te och sådana viktiga pluggsaker. Själv sitter jag bredvid och löser sudoku. Jag är nybörjare, men det börjar ta sig. Är det såhär det känns att vara pensionär? Skön rutin jag har sen när jag är 75 bast. Det finns en mening med allt, som det heter enligt vissa. Hami till exempel.



Vi tog en promenad till Kims farmor idag och MMMMM det är ju något speciellt med farmorbakade kanelbullar. De är liksom alltid godare än ens egna. För jag brukar ju baka kanelbullar...... I mina sudokupauser. Nja. Men ikväll ska vi baka pizza. Nnnnnice säger jag.

Igår såg vi The Fall. Ett enda långt cpsnyggt konstverk.

har jag återigen sugit som ett litet ays på det här med att blogga. Förlåt mig. I veckan har jag agerat dagmamma och så. Torkat snor, serverat mat, lagt för att sova middag, löst konflikter om leksaker, dansat framför spegeln, vänt upp och ner och så vidare. Och varje dag hörde jag Pontus Gårdingers sköna stämma i mobilen kl 05.43. Dags för morgonpowerwalken.

Jag och Hjuken har tittat på bäverbon och cyklat, och jag och Kim var på Whyred-utförsäljning och gjorde riktiga kap åt honom. Vad sägs om tre par jeans, en skjorta, en stickad tröja och en tisha för 1500:-?

Sedan har jag arbetstränat mig lite. Jag hjälpte till (hoppas jag) i Hampus mammas affär Detalj i fredags kväll och igår tillsammans med Hampus. Det var roligt och upplyftande att göra något nyttigt. Eller vad man ska kalla det. Jag blev väldigt sugen på att köpa alla sakerna och flytta in dom i min ickeexisterande lägenhet. Mmmmm... En butik värd flera besök! Göre bara!

Man kan väl säga som så att min senaste svacka sakta men säkert planat ut sig lite under veckan. När sådant händer tar det tid för mig att komma tillbaka, och jag kan bli rädd för telefoner och människor igen. Allt raseras liksom lite grann och jag måste bygga upp det igen, vilket är lättare sagt än gjort. Men med hjälp av fina vänner och annat som puffar på brukar det gå. Om bara den här stoooora svackan jag har varit i i snart ett år kunde plana ut sig en gång för alla också... Men jag har lärt mig att det bara är mitt eget psyke som sätter stopp för mig, och det gör det lite svårt när jag inte har så stort förtroende för mitt eget psyke. Förhoppningsvis kommer min grymma terapeut hjälpa mig att skrämma bort alla hjärnspöken.

Någon annan som alltid hjälper mig är Kim. Jag kanske tjatar... Men det är ju så. Han sitter på andra sidan väggen nu och pluggar, och ändå kittlas det i magen bara jag tänker på honom.

Den 31 oktober åker jag, Kim och storasyster Josefin till Jönköping för att hälsa på far min. Det blir nnnnnnnnnnnnnice. Vi ska se Hv71 - Färjestad och jag tänker köpa ett par till HV71-trosor för de spelar ju så ofta nu att jag inte hinner med i tvättstugan! Ej okej.

Jag vill också slå ett slag för Fritz unt Axel som gör succé. Snart i en butik nära dig.

Förresten fick jag inte ge nåt blod. Jag hade för låga blodvärden. Jävla fan vad dåligt blod man har. Frida däremot fick lämna sjuttontusen liter och vita blodkroppar till forskarkalle. Men jag fick i alla fall fika hur mycket jag ville.

Sist men inte minst... Jag och Emil upptäckte dessa lampor på Debaser Medis. Hur tänker de?

SKÅL FÖR ALLA STÖTTANDE SJÄLAR!

Jag kom hem för en liten stund sen från en fika med tre av mina bästa kompisar från grundskolan; Emelie, Sandra och Patricia. Riktigt inspirerande flickor alla tre. Imorgon ska jag träffa en annan mycket kär vän vid namn Emma. Sedan ska jag träffa min helt fantastiska pojkvän. Det kittlas i magen när jag tänker på det! Men innan allt träffande ska jag iväg och ge blod för första gången. Det borde alla som inte redan gör det göra

Fred ut. Nu ska jag gå och smälta den hårdkokta och väldigt kärleksfulla filmen.

Jag orkar inte mer. Jag orkar verkligen inte försöka längre. Tårarna slutar aldrig rinna, och jag är mer redo än nånsin att bara lägga ner allt. Det var ju inte såhär det skulle bli. Jag vill inte mer. Och Kim förtjänar så mycket mer. Han förtjänar bättre. Alla förtjänar bättre.

Fan. Fan. Fan. Jag är helt tom och jag kan inte andas längre. Reserverna är slut.

Jag vill inte försöka mer.

sitter jag här, skönt svettig, med ett glas vatten och funderar på vad jag ska göra idag.

Jag har visst inte bloggat på ett tag. Antar att min inspiration har flugit sin kos. Får väl hoppas på att den hittar tillbaka. Det gör den nog... Men jag tycker inte att datorer är så roliga längre. Det är nog därför jag aldrig riktigt fastnar tillräckligt länge vid datorn för att åstadkomma ett blogginlägg. Men det kan ju vara en bra start på dagen idag!

Men visst är det HAMPUS som härjar på filmen nedan. Pangkaksmyran och Godzilla Hårddisksson gissade rätt. Ni vinner varsitt barn som ni kan stänga in i era källare. Grattis.

Önskar att jag hade lite nya bilder att bjuda på, men jag orkar verkligen inte gå upp och hämta kameran och bla bla bla... Mobilt internet är sådär när man ska ladda upp bilder. Då passar jag hellre på hos Kim, på superdatorn. Det kommer, gott folk. Det kommer.

Hmmm... Jag äter numera högre dos medicin. Det kan jag ju rapportera om. Jag har inte märkt nån skillnad ännu, men det finns lite sköna biverkningar man kan få.

Exempel på sådana är skakningar, yrsel, sömnlöshet, sömnighet, aptitlöshet, sexuella störningar, kraftlöshet, trötthet, blodvallningar, förstoppning, buksmärtor, kräkningar, matsmältningsbesvär, huvudvärk, avvikande rörelsemönster (t.ex. onormalt rörelsemönster, ökad muskelspänning, tandgnissling, försämrad gång), myrkrypningar, känselbortfall, ökad svettning, hudutslag, bröstsmärtor, hjärtklappningar, menstruella rubbningar, nedsatt syn, öronsusningar, gäspningar, rastlöshet, allmän sjukdomskänsla, viktökning, viktminskning, ökad aptit, inflammation i bukspottskörteln, feber, utvidgad pupill, migrän, små blödningar i huden, näsblod, blödning i mag-tarmkanalen, blod i urin, klåda, håravfall, hudförändringar, leversjukdom, gulsot, leversvikt, vätskeansamling, högt blodtryck, svimning, oregelbundna hjärtslag, upprymdhet, depression, inbillningar, mani, sjuklig överaktivitet, ledvärk, oförmåga att hålla tillbaka urinavgång, krampaktig och långvarig erektion, förstoring av bröstkörtlar hos män, mjölkflöde ur brösten, sköldkörtelrubbningar, ljuskänslighet, nässelfeber, hudsvullnad i ansikte och fingerleder, slemhinne- och hudinflammation med hög feber, överhudsavlossning, minskad sexuell lust hos kvinnor och män, mardrömmar, aggressiva reaktioner, psykos, andningssvårigheter, vätskeansamling i ansiktet, kvarhållande av urinen, ofrivilliga muskelsammandragningar, koma, krampanfall eller tankar på att skada sig själv eller begå självmord.

En härlig samling!! Ska bli intressant att se hur det går.

Nej, nu ska jag ta ett par piller, hoppas jag slipper gulsoten och njuta av livet. Puss på er, mina små specialiteter.

Vi hade hundra ballonger.

Underskatta aldrig konstformen matchning.

Horton Hears a Who!

Javisst. Jag skrattade. Det var ett gult litet fult djur med som var helt genialiskt. Nu ska jag plocka ur diskmaskinen här i det Lindellska palatset. Och vattna blommorna. Ja, det ska jag göra.

Vem är sugen på parrrty på lördag? Kommentera nu för fan, det här börjar bli tråkigt.

Ja, jag tycker faktiskt det idag. Så här ligger det till. Min terapeut sa igår att jag borde höja dosen på min medicin, då den inte hjälper så bra som den borde. Hon rådde mig att göra detta omgående. Sååå, igår ringde jag till vårdcentralen som sa att jaha... Ja, du har varit hos Dr 2, och han är inte här just nu, han är ute på... (tystnad) så du ska få numret till Dr 3, som har telefontid imorgon (alltså idag) klockan 08.30 - 09.30.

Grejen är att innan jag träffade Dr 2 på en uppföljning i somras hade jag varit hos Dr 1 som skrev ut medicinen i första hand. Men honom fick jag tydligen inte träffa nu. Jag ringde till Dr 3 idag kl 08.30 och telefonsvararen sa att hon ringer upp kl 09.10. Det gjorde hon. Hon sa att ja, tyvärr kan jag inte göra något utan att träffa dig. Så vi bokar en tid. Den 6e oktober kl 10.30 är nästa tid jag har. Blir det bra?

Hade jag fått prata med Dr 1 eller Dr 2 hade de säkert sagt att javisst, kör på ba, men gör såhär och såhär, eftersom jag har träffat båda två. Men nu måste jag vänta en vecka på att kanske få höja dosen på medicinen som gör att jag inte får läskiga attacker som kan leda till massa obehagliga grejer.

Sen kan jag säkert vara påstridig och lösa det här på nåt vis, men det är just såna grejer som inte riktigt funkar i min hjärna när jag mår så här. Som jag mår eftersom jag inte kan höja dosen.

JAaaa, ja. För att lätta upp stämningen följer här några favoriter.

Skriv ut, klipp ut och vips har du en idolbild i din hand! Skicka ett brev (För min adress, skicka ett SMS med texten "Jag är dig evigt trogen" till 076-296 80 55.) till mig med frankerat och adresserat kuvert i för autograf.

Utdrag från en MSN-konversation med min syster.

Josefin säger:
min diabetessköterska hilkka är en underbar människa! när jag var där i fredags så ställde hon en fråga, så svarade jag och då svarade hon (på en sjuk finlandssvenska) "ja... hmmm.... tror du på det där att thailänska flickor kan röka med slidan?"

Jag har haft en skön helg. Lördagen fick jag tillbringa med min älskade pojkvän som jag ser mer och mer sällan känns det som. EJ OKEJ. Vi vill flytta ihop nunununu. Men med en trasig och en student är det lite svårt att få ihop saker och ting. Saker och ting som i ekonomi vill säga.

Kvällen bjöd på sällskap av några väldigt omtyckta figurer vid namn Emil, Hampus, Carlsén, Fredrik och Sandra, samt en krysslåda med tillhörande Rock Bandspel. Mamma och Håkan hade väldigt svårt att slita sig, men lyckades efter några glas vin och ett gäng låtar med imponerande sånginsatser och gitarrsolon på bara knän vika av och lämna radhuset till oss lite yngre rockers. Vi spelade, satt ute och rökte lite pipa och njöt av värmen oss emellan. Haha. Va?

Igår blev det mysig frukost med mannen, chill i ensamhet, powerwalk med hami, sightseeing med Petter och fika med Petter, Anna-Lill och Keba på Kaffekoppen. Mmmmm... Gottzi. Min allt för ofta återkommande feber slog till igen och jag blev lite lamslagen. Då begav jag mig hemåt till min stora, mjuka, fluffiga säng och kapitulerade i den röda belysningen till lite Andra Avenyn. Vilken avslutning på en fin helg!

Febern vägrar släppa taget om min fylliga, fräkniga kropp och jag är en hängig varelse idag. Ett hängigt kreatur. Ja, det är fanimej vad jag känner mig som. Kreatur. I ensamhet. Ja, där satte jag spiken i rätt hål. (Och grannen klagade. Och jag sa att vafan jag får väl spika när jag vill?! Vi bor inte i nån jävla trappuppgång. Hora. Då blev han tyst. Jag tänkte att det är nu jag tynger ner mitt artilleri och drar fram motorsågen. En glasartad blick. Ett bankande hjärta. Han stängde dörren och jag såg honom aldrig mer. Nu bor jag ensam under bar himmel.)

Hehe... Paranteser isa tha shizzla.

Jaha. Om mina febriga känslor ger sig snart blir det simning sen, med Sandra Sjölund, min underbara vän som jag träffar alldeles för sällan. Skönt bara att vi båda ligger på samma värdelösa höra-av-sig-nivå. Det betyder nog att vi är själsfränder tror jag.

Jaha igen. Det sitter en sjukt fin unge några meter ifrån mig. Han har vitt hår och världens största ögon. Och putmage. När han väl säger något säger han det väldigt tydligt, och mitt hjärta rinner över lite grann varje gång han öppnar sin söta lilla mun. Kan jag få springa några år framåt i tiden så jag också får klämma ut en såndär liten sak?

Jag vill tipsa hela världen om ett helt rakt igenom extrembra album. Jag blir lugn, och stress och ångest lägger sig när jag lyssnar. MMMM!!!!!! Funkar när man är deppig, när man är glad, när man är trött, när man vill lyssna på en mycket skön röst. Men framför allt när man behöver en liten puff i ryggen och lite lugn. Jag skulle helt enkelt kalla hela albumet för en boost i alla lägen. Okej, kanske inte partyboost. Men lyssna så fattar ni. Chris Garneau - Music for tourists är det jag hyllar.

Nu ska jag gå och titta på barnet. Creepy. Jag ska alltså... leka med honom. Med bilar typ. Inget annat.

Hejjjjjjsie!