Filmtips till Fredrik
(och alla andra)
Här kommer del ett i filmtipset då. Jag delar upp skiten. Förresten måste jag få dela med mig av min klantighet. Jag la mig till rätta i sängen med nyhetsmorgon på tv och en kopp varmt, härligt kaffe. Som inte är varmt längre, för jag ställde det precis i fönsteröppningen. Fyfan för mig.
Okeeej, utan någon inbördes ordning då.
The Shawshank Redemption såg jag igen. Etta på Imdb top 250 nu för tiden. Och den ääär ju för fin.
The Painted Veil. Snygg film. Mysig liksom.
ÅÅÅÄÄÄHHHHHHH jag måste sluta nu. Jag är för skärrad för det här. Detta har hänt:
Jag hör ett "Niiinaaa... kan du döda en spindel?" från nedervåningen, som tillhör min lillasyster. Jag hatar spindlar. Jag trodde jag hade kommit över min spindelskräck tills jag träffade en hoppspindel på Kreta. De är kapabla till vad som helst! Jag ropade och frågade om den var stor. Och det är klart att den var.
Jag smög ner och fann Frida sittandes på toaletten med spindeln ett par meter ifrån sig i ett hörn. Världens sämsta ställe för att slå till den. Vad faaan skulle vi göra? Den var vidrig! Och att känna dess köttiga kropp mot mina fingrar var SÅ inte ett alternativ.
Frida vaktade vidare, medan jag smög iväg för att leta vapen. Vad ska man döda en spindel med? En grotesk, stor hårig spindel i ett hörn. Jag återvände tomhänt in på toaletten och såg mig omkring. Hmm... En sprayflaska... "Vi sprayar nåt på den!!!" Jag sprang uppför de två trapporna till hårsprayen, sprang ner igen, greppade ett kollegieblock på vägen och gjorde mig redo för strid.
Nu pulserade blodet i mina ådror och jag kunde känna adrenalinet skena inom mig. Frida satt beredd med blocket och en hård flaska, ifall den skulle smita till ett ställe där man skulle kunna komma åt att slå. Jag gjorde mig redo med hårsprayen. Det kändes obehagligt, olustigt. Jag skulle vara tvungen att hålla handen så nära besten. Men vad skulle jag göra? Jag var helt enkelt tvungen att slåss för mitt, och min systers liv.
Med sprayflaskan i handen kände jag mig mäktig. Jag kände en kraft som jag sällan känner. Jag kände mig monstruös. En inspirerande känsla. Sakta tryckte jag med fingret och den stinkande vätskan fyllde luften och nådde besten. Den fick som en beläggning över sig. En dödens beläggning. Jag kom på mig själv med att njuta. Var det så här det skulle vara? Var jag värd dödens beläggning, eftersom jag njöt av att belägga död på någon annan? Hans ben krökte sig, och han klistrades mot väggen med sin nu nästan vita kropp. Vit som oskulden. Vad var det jag höll på med? En sekund av tvivel, en sekund av rädsla för mig själv. Sedan kände jag hur lugnet fyllde min darrande, adrenalinstinna kropp. Jag kände mina mungipor långsamt dras uppåt, och mina ögon smalna. Jag bad min kumpan om vapnet. Jag tog sats. Lyfte min aldrig tidigare så kraftfulla arm och slog till. Horspindeln skulle dö. Det var skönt. Min kropp skälvde av välbehag och jag kände att jag äntligen hittat hem.
Här kommer del ett i filmtipset då. Jag delar upp skiten. Förresten måste jag få dela med mig av min klantighet. Jag la mig till rätta i sängen med nyhetsmorgon på tv och en kopp varmt, härligt kaffe. Som inte är varmt längre, för jag ställde det precis i fönsteröppningen. Fyfan för mig.
Okeeej, utan någon inbördes ordning då.
The Shawshank Redemption såg jag igen. Etta på Imdb top 250 nu för tiden. Och den ääär ju för fin.
The Painted Veil. Snygg film. Mysig liksom.
ÅÅÅÄÄÄHHHHHHH jag måste sluta nu. Jag är för skärrad för det här. Detta har hänt:
Jag hör ett "Niiinaaa... kan du döda en spindel?" från nedervåningen, som tillhör min lillasyster. Jag hatar spindlar. Jag trodde jag hade kommit över min spindelskräck tills jag träffade en hoppspindel på Kreta. De är kapabla till vad som helst! Jag ropade och frågade om den var stor. Och det är klart att den var.
Jag smög ner och fann Frida sittandes på toaletten med spindeln ett par meter ifrån sig i ett hörn. Världens sämsta ställe för att slå till den. Vad faaan skulle vi göra? Den var vidrig! Och att känna dess köttiga kropp mot mina fingrar var SÅ inte ett alternativ.
Frida vaktade vidare, medan jag smög iväg för att leta vapen. Vad ska man döda en spindel med? En grotesk, stor hårig spindel i ett hörn. Jag återvände tomhänt in på toaletten och såg mig omkring. Hmm... En sprayflaska... "Vi sprayar nåt på den!!!" Jag sprang uppför de två trapporna till hårsprayen, sprang ner igen, greppade ett kollegieblock på vägen och gjorde mig redo för strid.
Nu pulserade blodet i mina ådror och jag kunde känna adrenalinet skena inom mig. Frida satt beredd med blocket och en hård flaska, ifall den skulle smita till ett ställe där man skulle kunna komma åt att slå. Jag gjorde mig redo med hårsprayen. Det kändes obehagligt, olustigt. Jag skulle vara tvungen att hålla handen så nära besten. Men vad skulle jag göra? Jag var helt enkelt tvungen att slåss för mitt, och min systers liv.
Med sprayflaskan i handen kände jag mig mäktig. Jag kände en kraft som jag sällan känner. Jag kände mig monstruös. En inspirerande känsla. Sakta tryckte jag med fingret och den stinkande vätskan fyllde luften och nådde besten. Den fick som en beläggning över sig. En dödens beläggning. Jag kom på mig själv med att njuta. Var det så här det skulle vara? Var jag värd dödens beläggning, eftersom jag njöt av att belägga död på någon annan? Hans ben krökte sig, och han klistrades mot väggen med sin nu nästan vita kropp. Vit som oskulden. Vad var det jag höll på med? En sekund av tvivel, en sekund av rädsla för mig själv. Sedan kände jag hur lugnet fyllde min darrande, adrenalinstinna kropp. Jag kände mina mungipor långsamt dras uppåt, och mina ögon smalna. Jag bad min kumpan om vapnet. Jag tog sats. Lyfte min aldrig tidigare så kraftfulla arm och slog till. Horspindeln skulle dö. Det var skönt. Min kropp skälvde av välbehag och jag kände att jag äntligen hittat hem.
